En spänning mellan en vetenskaplig-modern och konstnärlig syn förkommer under varje sen epok.

I ett tidigt skede är omvärlden dunkel. Den är helt igenom organisk värld fylld av godtycke, fientlighet och nyckfulla makter, en helhet som är ogripbar, gåtfull och oberäknelig.

Vi gick mitt på gatan på väg över korsningen vid Johannes kyrkan när jag uttryckte att man skulle ha gjort annorlunda om man hade fått leva om.
– Men det är en svaghet att tänka så, sa han. Det handlar om att leva nu.
Nått sånt sa han.

Gestalten är något tillblivande, rörligt och förgängligt. Läran om gestalter är läran om förvandlingen. Läran om metamorfoser är därför nyckeln till alla naturens tecken.

Det finns ingen exakt gräns mellan det som har varit och det tillblivande. Varje sett att förstå innehåller båda. Historia upplevs av den som ser båda som ett blivande, som något som fullbordas. Motsatsen är att se på saken som något redan fullbordat.

Många gånger är vi mer överens i praktiken än vad vi tror och vi går felaktigt i sär när vi inte är av samma mening. Det är därför viktigare än man först kan tro med tydlighet och klarhet för att således undvika förvirring och missförstånd. Genom att uttrycka våra idéer mer exakt kan vi ofta nå samförstånd och bevara enigheten. Det finns inget självändamål i att inte vara överens. Och den hobbeanska tanken att människans naturliga tillstånd är ett tillstånd av krig bör ännu mer sporra en till att faktiskt bekämpa den påstådda mänskliga läggningen till konflikt.

I två människors betraktande spelar det förflutna alltid olika roller och det är tillräckligt för att de inte ska kunna enas angående uppgift eller metod.

Det är intressant hur man kan vända upp och ner på en ideologi och därigenom ge den en ny och oväntad vändning och utveckling.

Marx förutsade att proletariatet skulle ta kontroll över produktionsmedlen och på så sätt mer och mer komma att syssla med meningsfullt arbete, spontan och av egen vilja. Även om det inte gick till på det sättet Marx hade tänkt sig så står produktionsmedlen allt mer till den vanliga människans förfogande. Det har inneburit en förnyelse av det privata näringslivet som vi förhoppningsvis bara sett en början av. För det är ju här välfärdens produktions och finansieringsbas finns.

Det är kanske meningslöst att säga att politiken skulle se helt annorlunda ut om den bestämdes, inte efter politiker och byråkrater, utan efter producenterna själva.

Det är tydligt nu när moderaterna har kommit till makten och dess åtgärder syftar, precis som socialdemokraternas, verken till att förbättra för löntagare eller företagare, utan efter att förstärka staten, det vill säga efter att säkra ställningen för politiker och byråkrater.
Hur blir man av med en parasiterande oligarki? Problemet tycks fortfarande vara aktuell och problemetes kärna kanske fortfarande kopplad till bevarandet av staten.

Det som konstateras är tidlöst – existerande och ständigt giltigt

Den historiska bilden framstår mekaniskt förståndsmässig och kausal desto mer man betraktar det som har varit. Det tillblivande tillåter mer upplevelse och konstnärlig formulering.